Mitt kontor ligger mitt i smeten, precis vid entrén till pastorsexpeditionen. Här kommer människor och går, dörrar öppnas och stängs, röster hörs i korridoren, telefoner ringer. Det är en plats full av liv, rörelse och vardag. Just nu är det extra mycket folk, med alla som vill förtidsrösta i kyrkovalet.
(Förresten – glöm inte att lägga din röst!)
Och ändå, mitt i all rörelse – eller kanske just därför – vill jag att mitt kontor ska vara något mer. En plats för inspiration och påfyllning. Ett rum där det inre också får ta plats.
Därför hänger mina ikoner här på väggen. Jag behöver bara vända blicken från skärmen och se till vänster – där finns min egen lilla sakristia. Ikonerna påminner mig om något större, om att det mitt i det världsliga också finns rum för det heliga. De hjälper mig att inte glömma mitt uppdrag. De ser på mig när jag arbetar, som om de viskar: "Kom ihåg varför du gör det här – och hur."
Mitt i sorlet, mitt bland möten och samtal, får både mitt hjärta och min hjärna vila en stund. Jag andas. Jag låter blicken vila på en ikon och känner den djupare rytmen under arbetsdagens yta.
Jag trivs här – inte trots att den är mitt i allt, utan just därför. För det är här, mitt i vardagens mittpunkt, som jag får skapa min egen lilla oas. En helig punkt i det vanliga. Ett rum där jag får vara både professionell och andlig, både fokuserad och närvarande – mitt i världen, men förankrad i något tidlöst.
Här får hela jag plats.
Och kanske – ibland – smittar stillheten av sig på någon som kliver in.
För den som tittar lite närmare på bilden märks också en liten ankdamm. Den är där av en anledning. Den påminner mig om att lyfta blicken – att inte fastna i vår egen lilla damm. Det är lätt att göra det, inte minst i kyrkan. Men världen är större än vår lilla cirkel. Nya perspektiv, nya människor och nya idéer väntar där ute.
Våga simma utanför dammens kant. Det är där den verkliga utvecklingen sker.
Tänk större. Blicka vidare.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar