vägen till livet är vägen hem...

 Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.  Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek."

Den här söndagen har rubriken Vägen till livet. Tidigare hette den Vägen hem. Jag kan inte riktigt släppa det där ordet — hem.

Att det är mer än en plats. Det är något man känner igen sig i. Som lukten av nybakade kanelbullar och ljudet av P4:ans skvalmusik på radion.

När jag var liten skrev jag min adress så här: Liselotte, Vitsippan, Prästgatan, Åstorp, Skåne, Sverige, Europa, Jorden, Universum. Känner ni igen det? Lite gulligt är det. Men också allvar: Jag finns. Jag hör hemma någonstans. Och ändå — så många gånger i livet man kan känna motsatsen. Att man är mitt i sitt eget liv… och ändå lite vilse.

Som Alice i Alice i Underlandet. Hon frågar vilken väg hon ska ta. “Det beror på vart du ska.” “Jag vet inte.” “Då spelar det ingen roll vilken väg du tar.” Men det gör det ju. För hon vill hem.

I evangeliet idag är det inte lugnt. Judas har gått. Någonting har brustit. Det börjar dra ihop sig. Och det är där Jesus talar.  Han säger: “Älska varandra så som jag har älskat er.”

Och lägg märke till ordningen. Han börjar inte med kravet.
Han börjar med gåvan. - Så som jag har älskat er.

Det är där allt tar sin början. Inte i vad vi ska prestera. Utan i att vi redan är burna av en kärlek som inte drar sig undan. Som inte räknar. som inte ger igen. En kärlek som stannar kvar.

Och ur det säger han: Älska varandra. Inte perfekt. Inte färdigt. Men verkligt. Vi kommer inte göra det fullt ut. Vi kommer tveka. Vi kommer dra oss undan ibland. Men det är inte det avgörande.
Det avgörande är riktningen. Att vi inte slutar gå. För han säger inte: bli som jag — och sedan älska.
Han säger: älska — mitt i det liv ni faktiskt lever. Börja där ni står. Och det betyder till exempel:

att lyssna lite längre än man orkar.
att inte ge upp om någon för snabbt.
att stanna kvar i ett samtal som skaver.
Små steg. Men i rätt riktning.

Vi vill gärna ha en karta. Tydliga besked. Raka vägar. Tänk om vi bara hade fått en checklista på goda gärningar som vi kan beta av. Men Jesus ger oss ingen karta. Inga listor. Han säger:

Älska varandra.

Och riktningen går inte bort från det svåra. Den går rakt in i det. Den andre människan är inte ett hinder. Den andre människan är vägen. 

Så när du undrar:
Var är jag på väg?
Var hör jag hemma?
svarar Jesus inte med en karta.

Han säger: Älska varandra.

Älska varandra.
Så som jag har älskat er. 

Då är du hemma.

Amen.