I morgon är en annan dag

Ja, det är måndag morgon, och mitt huvud känns så tungt… Plötsligt dyker Povel Ramel upp i bakhuvudet: “Gräsänklingsblues”. Den där känslan av att världen har snurrat lite för fort, eller att något stort just har hänt – och man själv står kvar och försöker förstå vad som egentligen blev kvar i köket efter festen.

Lite så kan det faktiskt kännas med pingsten också. Som om lärjungarna står där, inte med kaffekopp och sömniga måndagsögon, men ändå med samma typ av efterklang i kroppen: det har hänt något alldeles stort. Vind, eld, språk som öppnas, mod som plötsligt finns där det inte fanns igår. Allt har förändrats – och ändå ser allt ut som vanligt runt omkring dem. Och ändå inte.

Och så kommer den där måndagsfrågan, så mänsklig och så igenkännbar: Vad händer nu? För det är ju ofta där det svåra börjar. Inte i undret, inte i höjdpunkten, utan efteråt. När högtiden, festen byts ut till den vanliga vardan igen. Inte längre så märkvärdig. När disken ska diskas, människor ska mötas, beslut ska fattas, och ingen längre står och talar i tungor i rummet för att ge oss en riktning.

Och kanske är det just därför annandag pingst – eller känslan av den – är så viktig, trots att den försvunnit ur almanackan. Den påminner oss om att tron inte bara är eld och vind, utan också fortsättning. Utan blixtar och dunder och magiska under. När himlen öppnade sig…

Jesus säger: “Jag är ljuset som har kommit hit i världen…” Inte bara för ögonblicket när allt känns tydligt, utan för tiden efteråt också. När det som hände ska bli liv. När undret ska bli vardag.

Och kanske är det där vi känner igen oss mest i lärjungarna: inte i själva pingstdagen, utan i måndagen efter. När vi har gått igenom någon omtumlande. Himmelskt eller jordiskt men förfarande lite osäkra på vad som har hänt. Med en stark upplevelse bakom oss – och en ganska vanlig dag framför oss. Vad händer nu? Och svaret, åtminstone så som evangeliet fortsätter viska det, är kanske inte så dramatiskt som man skulle tro.

 

Nu händer livet. Nu, en vanlig måndag, tisdag, onsdag…

För om pingsten säger något, så är det kanske just detta: att Gud inte bara kommer i undret – utan blir kvar i vardagen.

Annandag pingst – en annan dag…

Ja. En annan dag som i grunden betyder: alla dagar.

 

Gud,
Tack för din Ande som inte bara hör till högtiden
utan till vardagen.

När vi vaknar till ännu en måndag
med tankar som dröjer sig kvar och frågor som inte fått svar,
påminn oss om att du är där ändå.

I det vanliga, i det ofärdiga, i det som bara rullar på –
där vill du vara ljus.

Ge oss mod att leva denna dag
med det vi har fått,
och med förtröstan på att du går med.

Amen.