Matteus 21:28–31
”En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade:
’Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag.’ Han svarade: ’Nej, det vill jag
inte’, men sedan ångrade han sig och gick. Mannen vände sig till den andre och
sade samma sak. Han svarade: ’Jag skall gå, herre’, men han gick inte. Vilken
av de båda gjorde som fadern ville? De svarade: Den förste.”
Predikan
"Opp och hoppa, dina late drummel – solen lyser och fåglarna
kvittrar": Sjunger Hasse Andersson i Kvinnaböske band: Kaffet är
kokt och frukosten klar, din gamla luggslitna säng står kvar..." Eller
som vi säger i Skåne: ”Din lade drul”. Det är lätt att skratta åt
– men visst finns det en sanning här? Hur ofta ligger vi kvar i sängen –
bokstavligt eller bildligt – medan vi vet att det finns massor att göra som
väntar. Känner vi igen oss i sonen som sa "nej", eller
ännu värre – i den som sa "ja, herre" men aldrig lyckades
komma upp ur sängen eller soffan?
Men solen lyser. Vingården väntar. Och Gud ropar:
"Opp och hoppa – livet är nu. Det gäller dig." Då går det inte
att tänka att: Det är säkert någon annan som går först. Om jag bara väntar
lite så slipper jag. När jag var lat och försökte muta, köpa, eller
övertala min lillebror i att göra vad jag skulle gjort så sa han såklart nej.
Då sa mamma: "Min dräng hade också en dräng – och båda var de
lata".
Talesättet beskriver träffsäkert det här mänskliga
undandragandet: Att försöka hitta nån som borde ta tag i det som jag drar mig
för. Men det håller inte inför Gud. Gud kallar dig – inte din dräng. Inte din
granne. Inte prästen heller för den delen. Inte din partner. Utan Dig - med.
Jesus berättar inte om tre, fyra eller fem söner. Han
berättar om två – och poängen är: Vem är du och jag? Eller är vi lite grand
utav vart? "Jag ska bara ligga kvar en liten stund till..." Snooza
lite. Men då fortsätter sången: "Jag ska bara ligga kvar en
liten stund till
och sen ska jag gå upp och göra vad du vill..."
Det där "jag ska bara..." känner vi igen, eller hur?
Ska bara, sa Alfons Åberg. Ska bara… Men
risken är att det där sen aldrig kommer. Den andra sonen i
Jesu berättelse sa precis så: "Jag ska gå." - Sen. Men han
gick aldrig.
Gud letar inte efter dina löften, efter dina fina ord. Gud
vill ha mindre prat och mera verkstad. Det sa min mormor, det sa min mamma. Och
det säger jag med- oftare till mig själv än till andra. Någon har sagt att det
kallas självrannsakan och att det ska vara bra, men va jobbigt det kan va.
Hasse Andersson sjunger vidare
"Vad är det för mening att kliva upp så här tidigt?"
Det är ju lördag och regnet det bara vräker ner..."
Det är så mänskligt. Vi hittar alltid en anledning att inte ta ansvar.
Men sanningen är: det kommer sällan en perfekt dag för hårt
arbete.
Och så till det här med att arbeta för Gudsrike. Det är väl
ett söndags-arbete? Men nä, faktiskt precis tvärtom. Hit kommer vi idag för att
få vila och påfyllning, få vara lite lata. Det är ju inte för inte som det
kallas för vilodag.
Det är på vardagen som vi hugger i på riktigt. Mitt i
regnet. Mitt i tröttheten. Mitt i livet. Och det är där den första sonen reser
sig! Han som ångrar sig – och går ut i vingården. Han valde handling framför
ursäkt. Det är den sonen vi ska efterlikna. Och i slutet i sången tappar den
som ropar i Hasse Anderssons sång tålamodet: "Nu räcker det! Jag kommer
in och drar dig ur sängen om du inte stiger upp nu!". Det låter
som, när vi försöker få tonåringen upp ur sängen framåt 1 tiden på
eftermiddagen.
Kanske är det vad vi behöver: "Nu räcker det. Sluta
skjuta upp. Sluta sova genom livet. Opp och hoppa – jag har en plats för dig i
vingården." Vi får gärna ha börjat som en lat drul. Vi får ha varit
som sonen som sa nej. Vi får till och med ha varit som den som säger ja men
aldrig går. Men vet du vad? Det är aldrig för sent att ändra sig. Eller som det
står på Fritjof Nilsson Piratens grav: "Här under är askan av en man
som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrade han sig på sitt
yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972." Tala om att vänta in i
det sista på att ändra sig. 😊
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar