Som leran i krukmakarens hand, så är ni i min hand."
(Jeremia 18:6)
Vi är leran. Vi är formbara. Ibland blir livet snett, våra
val blir fel, våra livsformer spricker. Men Gud ger inte upp. Gud börjar om.
Samma lera, samma liv – men nu i Guds händer, att bli formad på nytt.
Men det är inte alltid behagligt att formas. Det kan
innebära prövningar, förändringar, eller att vi får släppa taget om våra egna
planer. Men i Guds ömsinta händer formas vi till den vi ska bli.
Låt oss våga överlåta oss till Guds händer idag. Inte för
att vi måste prestera, utan för att Gud som en krukmakare vill forma oss till
det vi innerst inne är skapade att vara.
Och om vi skulle känna att vi har stelnat och torkat i en
form där vi inte trivs så är det faktiskt så att när man ska forma något nytt
och hållfast så använder man faktiskt krossad torkad keramik som läggs in i den
nya mjuka leran som ska formas till något nytt. Det får påminna oss om att det
aldrig är för sent.
Bön:
Herre, du som är vår krukmakare – forma mig. När jag går sönder, börja om. När
jag tvekar, håll mig stadigt i dina ömsinta händer. Jag litar på att det du
formar blir gott. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar