Det som är förspillt är förspillt - eller?

 

Jesus berättar i texterna kring Domsöndagen: “Med himmelriket är det som när man lägger ut ett nät i sjön. Man får fisk av alla slag. Och när nätet är fullt sorterar man – den goda fisken samlar man, den dåliga kastas bort.”

Det är en allvarlig bild. En bild av att våra liv betyder något. Att det finns en dom, en gräns, en ordning. Jesus säger inte detta för att skrämma – utan för att påminna oss om att Gud tar oss på allvar.

Då kommer jag att tänka på Emil i Lönneberga och paltsmeten som råkade hamna i pappans ansikte. Pappa Anton fräser: “Det som är förspillt, det är förspillt!” Men mamma Alma säger:
“Nej då, lite av det här går nog att använda.”

Och där känner vi igen oss. Vi vet hur det är att ha gjort misstag. Att bära sånt som blivit fel. Sånt man tänker: “Det där var väl bara förspillt.” Och så hör vi Jesu ord om nätet och domens allvar. Det kan kännas tungt. Finns det plats för mig? Är jag en god nog fisk?

Men Bibeln ger fler bilder att hålla i. Som rövaren på korset som i sista stund säger: “Jesus, tänk på mig.” Och Jesus svarar: “Idag ska du vara med mig i paradiset.”

När Jesus talar om nätet är det inte för att få oss att ge upp. Det är för att vi ska förstå att våra liv – varje dag, varje stund – kan få färgas av hans kärlek. Tänk att det är som att Gud spiller sin kärlek över oss. Fast inte som med Emil och paltsmeten kanske.

Tänk så här: Det är inte fisken som avgör sig själv. Det är fiskarens hand. Och fiskaren, det är Jesus.

Han som såg människors hjärtan.
Han som tog emot den förlorade.
Han som aldrig räknade någon som hopplös.

Det är inte vi som ska avgöra vilka som är “goda fiskar” och vilka som inte är det. När vi människor försöker göra det hamnar vi fel. Det vi kan göra är att leva som Jesus lär oss: att älska, att förlåta, – också dem som är svåra att älska. För kanske kan just vår kärlek, våra små, vänliga handlingar, öppna en dörr i någon annans hjärta. Och kanske kan någon som idag säger “nej” till Gud en dag säga “ja”.

Så – tillbaka till frågan: Är det som är förspillt… förspillt?
Inte i Guds värld. Inte med Jesus som fiskare.

Hos honom finns alltid nytt hopp. Alltid en väg tillbaka.
Alltid en hand som sträcker sig, också i livets sista stund.

Låt oss vila i det. Och låt oss sprida den mildhet vi själva fått ta emot. Jesus, stärk vår tro, vårt hopp och vår förmåga att leva i din kärlek.

Bön

 Gud,
du som känner oss bättre än vi själva,
du som vet vad vi burit, vad vi tappat,
vad som blev bra och vad som blev svårt.

Vi ber: Ge oss ro i hjärtat.
Hjälp oss att lita på att du bär,
också när benen är svaga
och dagarna ibland känns tunga.

Låt oss få vila i att ingenting i våra liv
är förspillt i dina händer.
Allt får vi lägga hos dig –
sorgen och glädjen, misstagen och minnena.

Tack för att du ser till hela oss,
också det vi själva tycker är ofullkomligt.
Tack för att du aldrig ger upp om oss.

Låt din frid omsluta oss,
låt ditt ljus lysa i våra hjärtan,
och ge oss mod att lita på att framtiden
– även den som ligger bortom denna värld –
är trygg hos dig.

Jesus, håll oss nära dig
nu och alla dagar.

Amen.