Klä dig rätt eller? Annars!

 Det finns partier som vill förbjuda burka och niqab. (Och andra uttryck för olika former av identitet också förresten, kippa, turban, etc...) Argumenten i det här fallet varierar: det handlar om jämställdhet, om säkerhet, om integration, om kvinnoförtryck. Själv känner jag mig inte särskilt bekväm med de plaggen. Jag hade inte velat bära dem. Men jag känner mig faktiskt lika obekväm när män går omkring på stan med bar överkropp. På uteserveringar, i affären, i kollektivtrafiken — som om det vore helt normalt att klä av sig när det blir varmt.

Och det är ju faktiskt helt tillåtet. Att gå runt på stan i bar överkropp. I alla fall om man är man. Samtidigt är det ett brott om jag som kvinna gör samma sak. Om jag promenerar i Slottsskogen en varm sommardag och tar av mig tröja och BH blir jag plötsligt en brottsling. Topless är okej på stranden — ibland, men inte i badhuset, på vissa platser — men absolut inte i stadsbilden. Där går gränsen.

Så vi är snabba med att vilja förbjuda vissa plagg, som burka och niqab, men blundar för att det redan finns regler och normer kring vad man får — eller inte får — ha på sig. Skillnaden är bara att vissa regler anses naturliga, andra provocerande. Vissa klädkoder handlar om “anständighet”, andra om “frihet”. Men vem bestämmer vad som är vad?

Om vi ska vara konsekventa kan vi inte både vilja förbjuda för mycket kläder och samtidigt blunda för att andra går omkring med för lite. Frihet måste gälla åt båda håll. Att välja hur man klär sig är inte bara en fråga om tyg – det handlar om identitet, tillhörighet, bekvämlighet, ibland tro. Det är en del av vårt sätt att uttrycka oss.

Sedan finns det såklart sammanhang där klädkoder är rimliga. Ett barn på förskolan eller en elev i skolan ska ha rätt att se sin lärares ansikte. Det är en annan fråga, där det handlar om pedagogik, om trygghet, om relationen mellan människor. Men i det offentliga rummet? På gator, torg och parker? Där borde vi vara försiktiga med att lagstifta om vad folk får och inte får ha på sig. Det är en farlig väg att börja gå — särskilt när måttstocken ofta bygger mer på känsla än på logik.

Att känna obehag inför något är inte samma sak som att det borde förbjudas. Och det gäller både burkan och bar överkropp.