Joh 2:23-25
Många kom till tro på hans namn när de såg de tecken han
gjorde. Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem
alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv
vad som fanns i människan.
Predikan Nyårsdagen
Varje dag presenterar vi oss för varandra. I möten, i
jobbansökningar, på sociala medier. Vi visar det vi vill att andra ska se och
försöker framstå som kompetenta, lyckade och pålitliga. Ofta bygger vi fasader
– ibland omedvetet, ibland av ren vana.
Men det är sällan fasaderna som avgör. Det är mötet. När
titlarna faller och något äkta får ta plats. När det inte handlar om hur vi
framstår, utan om vilka vi är. Minns ni det nu bevingade talesättet: ”Det sa
bara klick”. När kungen och Silvia möttes. Det handlar alltså inte bara om kemi
eller slump, utan om att genuint mötas som människor. För det är ofta först i
det där personliga mötet som någonting kanske händer på riktigt, när det
klickar.
Jesus behöver inga presentationer. Han vet redan vad som
finns i oss. Våra rädslor, tvivel, drömmar och brister är inget nytt för honom.
Inget behöver döljas, inget putsas till.
Själv höll jag på att totalt bryta samman på annandag jul
när jag skulle skära upp julskinkan som jag lovat min pappa till lunch. Den var
så fint griljerad – men rå. Jag såg inte på förpackningen att den inte var
färdigkokt. Men till slut blev det okokta fläsket stekt, och lunchen räddad.
Det är ett litet exempel på hur våra problem ofta ser mycket
värre ut i stunden än de egentligen är. Precis som Jesus ser oss bakom våra
stressiga, misslyckade eller pinsamma ögonblick, kan vi också påminna oss
själva om att allt inte behöver vara perfekt – livet fortsätter ändå, och vi
blir sedda precis som vi är.
Ibland tar vi våra egna misstag och problem så himla
allvarligt, och dömer oss själva hårdare än någon annan skulle göra. Men precis
som med julskinkan: Jesus ser oss inte för våra små misslyckanden eller våra
perfekta presentationer. Han ser oss som vi är, med all vår stress, våra
brister och våra försök att göra rätt. Och det räcker.
Därför behöver vi inte berätta om vårt liv för Jesus. Han
ser redan våra möjligheter och potentialer långt innan vi själva gör det. Jesus
hjälper oss att byta perspektiv.
Tänk om vi kunde möta varandra på samma sätt – utan att hela
tiden behöva visa upp det som vi tror är det bästa vi har. Om vi vågar vara
ärliga med varandra, med våra brister och våra frågor, och ändå bli sedda och
accepterade. Vi behöver inte vara perfekta för att vara värda uppmärksamhet
eller kärlek.
Vi kan komma precis som vi är.
Och kanske kan vi lära oss något av barnen här. Barn ser
ofta saker med en helt annan blick än vi vuxna. De blir sällan så upprörda när
något är annorlunda, när någon inte passar in,
eller när det inte är perfekt. De ser oftare det som är här och nu, det som är
äkta, och de möter människor med nyfikenhet snarare än kritik.
Om det är sådan som Jesus är och vill att vi ska vara så kan
jag inte tänka mig något bättre sällskap in på det nya året. Men om det är så
att du förblindar dig av hindren, inte riktigt vågar tro att det är för dig, så
var då viss om att Gud alltid är närvarande, även om det inte alltid känns så.
För hans närvaro är inte knuten till vår känsla, utan till hans löfte.
Inlägg
1 kommentar:
❤️
Skicka en kommentar