Vart är vi på väg?

 Matt 25:1-13

Jesus sade: "Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’ Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.

Det var en man, vi kan kalla honom Ralf, som satte sig på bussen. Han somnade till och när han vaknade igen så kände han inte igen sig. Han såg sig om för att se om det fanns någon att fråga och fann en passagerare på andra sidan gången: Vet du vart vi är på väg? Nej, ingen aning svarade den andre, jag bara njuter av utsikten. 

Han fortsatte fråga och fick samma konstiga svar. Nej, jag sitter bara här och läser en bok. En tredje sa, nej, jag tycker bara att det är roligt att åka buss. Till sist gick han längst fram i bussen till chauffören och ställde samma fråga: Vart är vi på väg? Och chauffören svarade. Jag har ingen aning faktiskt, jag är bara här för att köra bussen. 

Ralf skulle kunna vara vem som helst. Som plötsligt vaknar upp och inte vet vart vi är på väg. Som lika gärna kunde vara en av dem som sitter där, bekvämt tillbakalutade, låta oss underhållas och betjänas. Men som glömmer att ställa den viktigaste frågan av allt. Vart är jag på väg, vilket är mitt mål… För om vi inte vet vart vi ska så spelar det ju ingen roll vilken väg vi väljer. Det här är ingen unik upplevelse. Att inte veta vart vi är på väg. Det kan hända i vårt liv, i våra arbeten och uppgifter, i vår tro, i våra relationer eller äktenskap. Och det kan ske utan att vi märker att det har hänt. Att vi plötsligt står där, tomma, undrande. Vart ska vi gå? Vem ska fylla våra bägare?

 

I dagens evangelium ska det bli bröllop, dom 10 flickorna väntar på brudgummen. När han äntligen kommer så har fem av flickorna ingen olja kvar. Deras lampor är utbrända. Det är för sent att fylla på. Dom missar festen. Men den här texten handlar inte om att missa festen, om att stänga ute. I stället är det en uppmuntran till oss att inte bara följa med strömmen, utan att veta om i vilken riktning. När vi i får ställa oss frågan om vad vi gör med våra liv och vår längtan, med våra beslut och våra prioriteringar. 

Min bil brukar förresten säga till mig regelbundet: Häll på en halv liter motorolja. Den fortsätter att säga till, tills jag har gjort som den säger. Då släcks lampan. Skulle jag inte fylla på olja, då vet jag vad som händer. Den röda lampan lyser ilsket och motorn skär ihop. Därför tar jag uppmaningen på allvar. Precis som Guds uppmaning till mig och oss idag. Inte vill jag att mitt liv ska rasa ihop, eller riskera att jag inte kommer fram till målet.

Bilden av bröllopsfesten och brudgummen är en gammal bild för gemenskapen mellan Gud och Guds folk. Bröllopet symboliserar också symboliserar de älskandes Ja att stanna kvar i kärleken. Men också Guds längtan efter att vi ska stanna kvar i vårt hjärtas Ja till Gud. Vår tro på Gud.  Ändå händer ibland det som vi inte tycker inte borde kunna få ske. Att vi plötsligt finner oss tömda, har slut på oljan som ska ge ljus och drivkraft till vårt liv. Även tron kan bli utbränd ibland. Jag har också stått där lika tom, frågat: Hur kunde det bli så här? Varför såg jag inte lampan som lyste rött? Det finns två sätt att hantera det som har skett. 

Den ena är att ställa frågan: hur hamnade jag här? 

Precis som Ralf på bussen. Hur kunde det bli så här? 

Den andra frågan är också Ralfs, vart är jag på väg, vart vill jag gå? Vem är det som jag vill ha som chaufför och reseledare på mitt livs resa? Var finns rastplatserna där jag kan fylla på mina tomma krukor med det som ger liv? 

Dag Hammarsköld talar om det tomma kärlet. Om Gud som vill fylla det med sitt liv. Om att leva i mottagande. 

Och inbjudan till den stora festen, till firandet av de älskandes Ja till varandra är också ditt Ja till dig och Gud. Att målet för ditt liv, din resa, är ditt Ja till någon. Som ger dig livet, som fyller din bägare. Som vill att du ska vara hans älskade, alltid. 

Vi ber med Dag Hammarskjölds ord: 

Var dag är den första – var dag ett liv. 

Var morgon ska vårt väsens skål räckas fram 

för att mottaga, bära och återskänka. Amen

hopp och handling - med blod svett och tårar

Matt 22:15-22

Fariseerna gick bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade. De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: "Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen. Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?" Jesus märkte deras onda avsikt och sade: "Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med."

De räckte honom en denar, och han frågade: "Vems bild och namn är det här?" — "Kejsarens", svarade de. Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud." När de hörde detta blev de häpna. De lät honom vara och gick sin väg.

Predikan Kungsbacka 21 sön eft tref 2024

När jag öppnar min dator på jobbet och går in på kyrkans webläsare så får jag alltid upp en sida med en massa rubriker. Egentligen borde jag inte alls bry mig om dom men så mänsklig och nyfiken som jag är så kan jag ibland inte låta bli att klicka vidare. Och så gott som varje gång blir jag lurad av rubriken. Så även denna gång. Rubriken löd, förlorade 950 000 på grund av bingolotto. Jag bara måste läsa visare. Vad hade hänt? Jo, det var en deltagare i bingolotto som fick snurra på hjulet och vann 50 000 kr. En vinnare! Men som artikeln löd, så var hon bara ett snäpp bort från att vinna en HEL miljon och därför - en förlorare. Så som hon såg det, hade hon förlorat nästan 1 miljon och bara vunnit 50000.
Vilken förlust!

Allt beror ju helt enkelt på från vilken vinkel man ser det. Det är ungefär samma sak som att ställa oss frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt. Beroende på - hur vi vill se det.

Det Jesus gör när han möter människor är att han ofta vänder upp och ner och ut och in på begreppen och tvingar oss att tänka lite mer tvärtom. Se någonting annat, någonting mer. Det händer också idag när Jesus ställs mot väggen av fariséerna när de frågar honom om det är rätt att betala skatt till kejsaren. Fariséerna kommer till Jesus med smicker men det är bara en fälla för att misstänkliggöra honom inför folket. Dom vill helt enkelt peka på den negativa sidan av myntet, försöka få honom att tvinga på honom rollen som förloraren.

Ett mynt har alltid två sidor. Säger vi. Det mesta i livet har två sidor.  Å ena sidan. Å andra sidan. Så vänder vi ofta på saker och ting tills vi inte längre vet vad som är bak eller fram.  I frågan om myntet fokuserar fariséerna bara på den ena sidan. Den om skatt åt kejsaren. Jesus har blivit för populär och vunnit för många diskussioner. Det går deras heder för när. Därför vill de sätta dit honom.

Fel fokus, svarar Jesus då. Den vändningen är dom inte beredda på. att Jesus vill tala om något som är betydligt mer spännande och utmanande. Inte om det som kejsaren ska ha utan om det som Gud vill med oss. Och det är ju också väl att det inte är Guds namn som är präglat på våra mynt. Jesus talar om att ge åt Gud det som tillhör Gud. Att det är den stora vinsten. Till kejsaren ger vi det som vi måste, till Gud ger vi det vi vill för att vi vill.

Och för att stanna här på jorden bland kejsare och presidenter så skulle vi också kunna citera vad John F Kennedy sa när han svor presidenteden 1961

”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land”.

När Jesus talar så finns det inget Whats in it for me.
Det handlar alltid mer om att ge än om att få.

Idag är temat samhällsansvar. Ofta i media och debatter hör vi ord som: Det är samhällets ansvar att… kanske för att undvika ett personligt engagemang, men samhället består av dig om mig. Och det som Jesus gör är som vanligt att gå ett steg längre. Att hela tiden gå den där extra milen. En annan gång säger han:

Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig. Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er. 

Bibeln har ett dubbelt perspektiv med både ett framtidshopp och ett engagemang här i världen. Jeremia talar om hur Gud uppmanar sitt folk att bygga, plantera och verka för stadens bästa. Men det stannar inte där, Guds folk ska också be för staden. Är det fred, frid och framgång i staden får alla del av den välsignelsen. Hopp är livsviktigt i den tid som nu är. Hopp är också grund-tonen i den kristna tron. Kyrkans ­samhällsansvar ligger i att tala om hopp och handling. Det får vi gör i tro hopp och kärlek, Överallt, trots allt och mot alla odds. Det är hopp. Men det handlar också om också i blod svett och tårar. Det är handling.

Hopp och handling – det är samhällsansvar.

Ack och tack

 

1 Thess 5:16-24
Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus. Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont.

I söndags var det tacksägelsedagen. En härlig dag när vi får bära fram vår tacksamhet för allt det där som vi ibland tar för givet. Det påminner mig om filmen Dunderklumpen från 70 talet av Beppe Wolgers. Jag har en favoritfigur från den filmen och det är Elvira Fattigan. Elvira är en fattig gumma, med trasiga kläder som har bott hela sitt liv på fjället. Men också en väldigt klok gumma. Elvira har en egen sång där hon tackar och jag läser några rader ifrån den:

Tack för allt jag minns Tack för allt som finns
Tack för himmel Tack för kväll Tack för vinden
Tack för fjäll Tack för allt jag ser Tack för allt som sker
Jag har det så bra, Jag har det så bra.

Samtidigt så är vi många som när vi ser oss om i världen just nu skulle byta ut vårt Tack till ett Ack. Ack, Ack, Ack, så som det står till i världen, med mänskligheten och med vår planet. Hur blir det då med uppmaningen från Paulus. Var alltid glad. Hur enkelt är det på en skala?

Men vi måste få säga ”ack” ibland. Det finns saker att säga ”ack” över. Världens orättvisor, sorger och bekymmer i det egna livet och i andras liv. Vi bär alla inom oss både våra Ack och vår Tack.

När vi firar gudstjänst tillsammans får vi också ge uttryck för det. Här kallar vi vårt Ack för Kyrie, Herre, förbarma dig över oss. När vi i syndabekännelsen får bära fram våra egna och världens tillkortakommanden inför Gud. Säga förlåt och be om mod och hjälp. Vi får möjlighet att få lyfta fram det som vi kämpar med, det som är svårt, och som tynger oss. Och då möter Gud oss så som Gud alltid har mött den som säger förlåt: med kärlek, nåd och ännu mera kärlek. Och kraft till förändring.

När vårt Ack för förvandlas till ett tack. Det vi i gudstjänsten kallar vårt Gloria. Som får symbolisera känner glädje och tacksamhet, för livet, för det som är gott, det som är vårt hopp. Vad är ditt Kyrie och Gloria idag? Vad vill du lämna ifrån dig och vad vill du tacka för?

Jag är oändligt tacksam för att jag får komma till Gud, både med mina Ack och med mina Tack. En synonym till Ack är resignation. Därför behöver Acket i våra liv, sällskap av våra Tack. Där kan vi hjälpa och påminna varandra, uppmuntra varandra.

Framför allt får vi påminna oss om att både våra Ack och våra tack har en adressat. Gud själv. Och vi får komma med dessa båda inför Gud idag. Gud får bara våra Ack och ta emot våras tack. Tack och lov för det.

Gud eller mammon, varför måste man välja?

Evangelium

Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl.
Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl.
Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Matt 6:19-24

Predikan

Få har nog lyckats undgå serietidningarnas Joakim von Anka. Han kom in i tidningen för ungefär 77 år sedan en isig decemberafton med cylinderhatt, polisonger och obehaglig karaktär. Ofta betraktad som den hänsynslösa kapitalismens inkarnation. I själva verket är han en också sympatisk figur som kan göra gott. Men på 70 talet när jag växte upp så betraktades han som världskapitalismens urbild, en samvetslös roffare och utsugare och inte minst en skadlig förebild för barnen. Då kan det vara svårt att ta till sig att han inte bara hade guldpengar utan samtidigt också ett hjärta av guld.

Kalle Anka, brorsonen, å andra sidan, har ju nästan aldrig några pengar, och vill alltid ha mer. Joakim och Kalle förhåller sig helt olika till pengar. Joakim vältrar sig i dem i sitt kassavalv, Kalle, vill helt enkelt bara konsumera upp dem. För honom får de ett värde först när han gör sig av med dem. Men båda är upptagna av pengar på olika sätt och båda vill ha mer av dem. Vem är då mest snärjd av mammon: Farbror Joakim eller Kalle Anka?

Och nästa fråga: Är pengar bara av ondo? Nej, pengar är ett bra hjälpmedel för att omvandla vårt arbete till en vara eller en tjänst. Pengarna i sig själva har inte något som helst moraliskt värde, utan är ett medel att åstadkomma något, att tillgodose egna eller andras behov.

 

Här kommer moralen in i bilden. Vi har möjlighet att använda pengar till både ont och gott. Och precis som med allt annat här i världen – är föremål eller företeelser är i sig själva sällan onda eller "syndiga", utan det beror på om vi använder dem i ett ont eller gott syfte.

Men när pengarna blir ett självändamål, när strävan efter rikedom bara har vår egen tillfredsställelse och ägandelusta som mål – då riskerar mammon att bli vår herre och vi dess tjänare eller slav. Därför säger Jesus:  Att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike" (Luk 18:24-25)

 

Inte på grund av pengarna som sådana, utan på grund av fixeringen vid dem. Cornelis Vreeswijk hade en enkel livsfilosofi och förstod det där med att inte samla skatter på jorden, i sin sång: ”En fattig trubadur”:

”Du kan ingenting ta med dig dit du går
Du behöver inga penningar När du vid porten står
En kassakista är din gud Men så en afton får du bud
Och alla dina slantar små - Vad hjälper dom dig då…”

Martin Luther skriver i Stora katekesen, ”Det varvid du fäster ditt hjärta och förlitar dig på är i verkligheten din Gud.”  Det påminner mig när jag hörde en man en gång säga till sin hustru: Är det vi som äger huset eller är det alla dessa prylar som äger oss? En viktig fråga att ställa oss när vi samlar i våra lador: Är det jag som äger mina saker eller är det tingen som äger mig? Vem äger vem? Är de till välsignelse som jag kan dela med mig av eller är de en börda som bara blir till en belastning?

Men Jesus talar ju också om en annan rikedom, om att samla våra skatter i himlen. De himmelska skatterna kan vara de goda gärningar som vi gör för våra medmänniskor och för Gud. Vare sig det handlar om en himmel bortom detta livet, eller om det Gudsrike som vi får skapa här och nu – när osjälviska, goda gärningar gör världen till en bättre plats att leva.

Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Hjärtat i det judiska tänkandet representerar också en människas hela karaktär och person – vem vi djupast sett är. Vad vi investerar våra liv i; hur vi använder vår tid, hur vi handlar, och hur vi ser på varandra. Därför talar Jesus också om ögat. Vårt öga grumlas om vi till exempel ser girigt och missunnsamt på andra, t.ex. andras talanger och ägodelar. Varför har de det som jag inte har?

Därför är det gott att få komma till vår gudomliga doktor här idag för att göra en hälsokontroll. Att låta scanna vårt hjärta och belysa vårt öga. För att vi ska se att vi har samlat våra skatter på rätt plats. Både i himlen och här på jorden.

Sök därför först Guds rike, så ska du vara trygg att även allt det andra ska komma till dig på sätt plats. Det är att vara rik inför Gud. Amen

Gör honom fri och låt honom gå!

Evangelium Joh 11:28-44 

Marta gick hem och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig." När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött." När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: "Var har ni lagt honom?" De sade: "Herre, kom och se." Jesus föll i gråt.
Det var en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: "Ta bort stenen." Sedan ropade han med hög röst: "Lasaros, kom ut." Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: "Gör honom fri och låt honom gå." 

Predikan 

Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. Jesus kommer för sent för att rädda Lasaros och Maria vänder både sin sorg och sin frustration mot honom i förtvivlad anklagelse. Om du bara hade varit här. Kan du känna igen dig i bedrövan och känslan av tappat hopp, av att Gud är långt borta? I frågan: om bara du hade varit här. Varför var du inte här? Varför gjorde du inget? En del av oss påminns om dikten ”fotspår i sanden”, om den svåra tider i våra liv då bara två fotspår syns och Guds svar till människan – då bar jag dig. Då känslan av att vara buren kan vara både främmande och långt borta ibland. Om du varit här… 

Evangelium idag vill berätta för oss att Gud inte är immun mot människors smärta och sorg. Gud som VI tror på är en Gud som gråter med oss när allting är gråt. Som stannar kvar tills gråten gått åt. Kanske är det också en erfarenhet som du har gjort, att ibland är den enda trösten som finns att ge eller få, genom att helt enkelt bara förmår att vara där vi är. Tillsammans med oss. Evangelium idag vill också berätta om en Gud som inte ger upp. Inte om Lasaros, inte om dig, inte om mig. 

Berättelsen om Lasaros kan också få handla om vår egen känsla av instängdhet, antingen den som vi skapar för oss själva eller den som andra tvingar oss in i. Det får mig att tänka på hur just det här uttrycket och begreppet ”komma ut” används idag. Inte minst bland människor som inte kunnat leva sina liv i sin sanna identitet, vare sig det gäller tro, liv eller exempelvis sexualitet. Och faktum är att det händer något varje gång som en människa ”Kommer ut”. När vi får kliva fram som den vi är och vara sanna mot oss själva och varandra. Få vara den vi är. Så idag får orden till Lasaros: ”Kom ut” en ny riktning mot dig och mig. Gud delar livet med oss både på insidan och utsidan. Lyfter bort tunga stenar och befriar oss från bördor. Helt enkelt föra oss ut i livet igen. Jesus ropar sitt ”Kom ut” till oss, inte bara en gång utan många gånger under vår livsvandring. Lyfter bort stenen och låter det som varit instängd blir befriat. Gud som aldrig ger upp. 

För egen del är jag oändligt tacksam för att Gud inte tappar hoppet om mig alla de gånger som jag gör det. Jesus säger till oss: Kom ut! Livet finns för dig också. Hör livet som ropar på dig. Det är inte för sent, fast det ibland kan verka så. 

Det du behöver göra är att våga gå, framåt. Att inte skrämmas av det bländande ljuset som möter där.
Som lockar dig att stanna kvar inne i grottan, garderoben. Därför säger Jesus till alla de som väntar utanför:

Gör honom fri och låt honom gå”. Det är evangelium när det är som allra störst. 

Inte bara den befrielse, upprättelse och försoning Gud sträcker till oss, utan också den som vi räcker till varandra. Amen

effata - Sesam öppna dig!

 

Textläsning Markus 7:31-37

Öppna era hjärtan för Gud
och hör dagens heliga evangelium

Jesus lämnade trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet. Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom.

Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: "Effata!" (det betyder: Öppna dig!).

Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. Och alla blev överväldigade och sade: "Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala."

Så lyder det heliga evangeliet

Lovad vare du Kristus

 

 

 

 

Predikan
Två ord går som en röd tråd igenom i evangelium idag. Och de kan på ett sätt upplevas som varandras motpoler.

Att HÖRA och att TALA

Inledningsvis får vi höra om vad Jesus säger och gör, när han ger den dövstumme mannen tal och hörsel tillbaka. När folket kommer till Jesus med den dövstumme mannen så är det inte med något trolleritrick Jesus möter honom med.

Inga magiska formler som exempelvis de Ali Baba med de 40 rövarna fick höra, orden Sesam öppna dig som skulle öppna in till bergets alla skatter. Jesus gör inga trolleritrick för att skryta om sin förmåga. I stället tar han mannen avsides, så att de blir ensamma med varandra. Vill kanske inte utsätta honom för något spektakel.

Där rör Jesus vid mannen, inte bara med någon fin fest av handpåläggning. Han bokstavligt talat sticker fingrarna i hans öron, rör vid hans tunga inne i mannens mun. Han använder helt enkelt antikens formler för läkande, sådant som mannen känner igen.

Men sedan säger han Effata: Öppna dig. Efter det kan mannen både höra och tala igen, får sitt liv tillbaka. Men vi anar att det inte bara är den fysiska läkningen som är det stora i det som sker. För många människor lever med fysiska handikapp och har ändå ett meningsfullt liv.

I dessa ord: Effata: öppna dig ryms något mer, något större. Vi kan ana hur en ny dimension öppnas i hans liv. Att det stora i detta möte med Jesus är just mötet MED Jesus. Att det är där som den största förvandlingen sker och att det inte främst är det fysiska undret i sig som är det största miraklet i det som sker. Jag tänker Att Jesus kommer till oss på det sätt som vi kan ta emot honom. För jag vet människor, säkert gör du det med, som har både hörsel och tal i behåll men där inga trollformler i världen kan få dem att också öppna sin hjärtan. En välkänd politiker uttryckte det i ett tal till folket:
Vi måste öppna våra hjärtan…

Och nyss när vi fick lyssna till evangeliet så uppmanades vi inte bara att resa på oss eller att lyssna noggrant. Nej, vi säger: Låt oss öppna våra hjärtan och lyssna till dagens heliga evangelium. Det är skillnad mellan att höra något och att verkligen lyssna och ta till sig det som sägs.

Evangelium idag handlar om att Gud vill förvandla också oss, nå in till oss. Hela oss. Öppna oss. Läka ihop det som är trasigt. För även om vår hörsel och vår syn och vårt tal fungerar så kan det finnas mycket annat trasigt inom oss som behöver läka. Onödiga bördor som behöver lyftas av. Det kan inom oss finnas flera ostädade rum som vi kan behöva hjälp med att rensa ut. För att bli fria att leva vårt liv fullt ut. Jesus vill nå in till oss, ge oss det vi saknar, fylla oss med det vi behöver, var ett ljus i vårt mörker, ett lugn i vår oro. Ett hopp när vi upplever hopplöshet. Vill att vi ska öppna våra hjärtan för Gud.

Jesus ger mannen både hörsel och tal tillbaka. Men det som händer sedan kan vara svårt att förstå. Jesus förbjuder någon att berätta om vad som har hänt. Det kan finnas flera förklaringar. Bland annat att tiden ännu inte var mogen att höra om Messias. Eller att Jesus inte ville bli känd som en mirakelkonstnär.

Men för oss kan det finnas ännu ett skäl. När något stort och mäktigt händer i våra liv så vill vi gärna berätta, men gör det ofta alldeles för tidigt och innan vi är mogna för det. Vi är fortfarande sårbara. Och vi kanske inte kan hantera det motstånd eller den skepsis som berättelsen om vår upplevelse kan få.

Här vill jag gå tillbaka till sagan om Ali Baba och formeln Sesam öppna dig och vad det kan komma ifrån. Sesamfröet öppnar sig för att släppa sina frön först när tiden är mogen för det, inte innan dess. När Gud berör oss, så kan det behöva mogna och landa inom oss och bli en integrerad och trygg del i vårt liv. Som skatten inne i ett berg behöver skyddas för att vi inte ska bli plundrade på det som har blivit så oändligt värdefullt i oss, i vårt liv.

Vi har talat om att lyssna, om att få hörseln igen, och förmågan att öppna oss och verkligen lyssna.

Vi har talat om tystnaden, om modet att våga vila i vad som skett innan vi delar det med fler.

Sen kommer vi till den sista punkten. Men ju mer Jesus förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. Och alla blev överväldigade och sade: "Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala."

Och det är här som vi kommer till vårt uppdrag,
till oss som är kyrka.

1.      Att lyssna till människors längtan
och sätta ord på den.

2.      Att sätta ord på människans längtan
och ge ett svar på den.

3.      Att ge röst åt de stumma,
att lyssna till dem som är tystade.
Att skapa rum för andra att våga göra detsamma.

4.      Helt enkelt att: gå i Jesu fotspår och göra som honom: Att frambära ett glädjebud till de fattiga.
Förkunna befrielse för de fångna
syn för de blinda, ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

 

Ära vare fadern och Sonen och den heliga Anden
Så som det var av begynnelsen
Nu är och ska vara från evighet till evighet.

Amen

Nu är det härligt att leva!

 

Nu är det härligt att leva. Vi älskar att tala om att leva i nuet. Fånga dagen, Carpe Diem.

Ändå, så lever vi vuxna ofta i klocktiden. Vi fattar tag om timmarna, dagarna, månader och år framåt. Och har ofta intecknat dem i förväg. Inte undra på att vi ibland tänker att vi har ont om tid.

Sedan hör vi människor prata om hur viktigt det är att leva i nuet. Rent fysiskt kan vi inte vara någon annanstans än där vi är. Minns ni Magnus och Brasses sång, Här är här, där vi är, här har man alltid med sig!

Vi kan inte vara någon annanstans. Ändå blir vi ofta upptagna med att älta det förflutna, eller planera för framtiden. Och samtidigt vet vi att vi mår bra av att tänka både framåt och bakåt. Lära av misstag och förbereda för det som kommer.

När vi följer med Jesus på hans väg genom möten med människor så kan vi ana att det är just tillfälligheternas möten som är de som förändrar och förvandlar. Att han på sin väg, mot sitt mål, också förmår att se och stanna upp i nuet. Se den människa som ber om hans uppmärksamhet. Det är då vi kan ana att tidens största kvalitet är närvaro. Härvaro.

 

Jesus ser Sakarias i trädet, stannar och pratar med tullindrivaren Levi vid tullporten, känner kvinnan som går bakom honom och rör vid hans mantel. Han avbryter allt för att ta upp barnen i famnen och välsigna dem. Han ger människor modet och kraften att leva.

Och vi får ännu en påminnelse om hur viktigt det är att både vara på väg och att stanna upp, för att det vi möter och ser på vägen inte ska gå oss förbi.

Så våga att emellanåt släppa din planering. Sörj inte över missade möjligheter.

Här är här, där du är, här har du alltid med dig!

 Gud är här där du är, Gud har du alltid med dig!